Vi blev upphämtade vid halv tio, i resans värsta spöregn. Det var minst 10 cm vatten på vägen och vi var väl lagom taggade. Vi hämtade upp våra trekkingkompisar, tre irländska tjejer och en kille och en tjej från Kanada. 

Första stoppet var orkidé- och fjärilsparken. Blommorna var fina, men vi såg bara en enda halvfin brun fjäril. 

 

Vi hoppade in i bilen igen och plockade upp vår guide, en kort och glad thailändare vid namn Tom. Han hade med sig en machete och sa att han skulla ha den för att döda tigrarna med. Kul! Han spenderade resten av bilturen med att sjunga "In the djungle" och andra låtar som passade in. Efter ett tag undrade vi vad exakt han hade ätit för något. 

När bilen släppt av oss mitt i djungeln åt vi lunch, och sedan började vi vår vandring. I början gick det hur bra som helst, vi gick på en väg förbi majsfält och berg och bananträd. Väldigt fint allting! Sedan vek vi av på en stig in i skogen, och Tom högg bambu-pinnar åt oss att använda som vandringskäppar. De skulle senare visa sig vara vääääldigt användbara (och typ rädda våra liv, nästan). 

 

Vårt första stopp efter ungefär en halvtimme var en fladdermusgrotta. Vi kröp in igenom en meterbred öppning, och lyste upp i taket där det satt massa fladdermöss. 

 

Sedan fortsatte vi vandra i kanske tre timmar. Vissa partier var mycket svårare än vad vi väntat oss. Vid ett tillfälle var vi t.ex. på väg ner för ett berg, och samtidigt inne i ett moln, så vi var tvungna att ta oss ner för en brant och jättehal lerbana. Det enda sättet var helt enkelt att sätta sig ner och göra en rutschbana av det. Funkade visserligen, men man blev väldigt smutsig. Den kanadensiska tjejen fick ett stort hål i byxorna, haha. Efter ett tag kändes det typ som att benen skulle vika sig. 

 

Vi stannade i en by också, för att vila och köpa lite vatten. Det fanns världen gulligaste barn som sprang efter oss och ville leka. Och pekade på oss och skrattade. 

 

Vi trodde att nu-kommer-vi-att-dö-backarna var slut, men icke sa nicke. Efter byn skulle vi upp för ett majsfält som låg på ett berg. Eftersom det hade regnat så mycket på morgonen var det jättelerigt här också, och man klättrade upp på "varannan-fot-trappsteg" i leran igenom två meter höga majsplantor. Det var verkligen jättebrant och man halkade ner ett steg så fort man tog två. Det var väldigt jobbigt, men vi lyckades och kunde vila ett tag på toppen. 

 

Till slut kom vi äntligen fram till vårt camp! Det var i en slags mini-by, det var kanske 15 pers (och grisar, hundar och kyckligar) som bodde där. Vi fick bo i ett bambuhus på hårda madrasser med myggnät. Väldigt mysigt! Vi åt god middag och sen satt vi vid lägerelden och lekte lekar och lyssnade på en gubbe som spelade någon slags flöjt. VI såg eldlugor och massa stjärnor! Sedan gick vi och la oss i vårt bamuhus och lyssnade på Tom som satt vid elden och spelade gitarr. Väldigt trötta men väldigt nöjda.